En simmande, cyklande poet

Möte med Kath McKay

(Omarbetad version av artikel i Astra Nova 2005)

 

När hon läser sina dikter är det med lågmäld intensitet och högt tempo. Hennes diktvärldar är rikt varierade men uttrycket ofta tätt och lakoniskt. Gestalten är liten och späd, men samtidigt ett sammanpressat knippe av energi. Då hon kommer susande i hög fart på sin multiväxlade cykel genom stadens trafikmyller är det inte poet, man först associerar till, snarast någon som tränar för Tour de France.

Jag talar om Kath McKay, engelsk författare från Leeds. Jag träffade henne första gången i samband med den först LittFestivalen hösten 2001, då hon tillsammans med Steve Dearden och Anthony Cropper kom som första utbytesdelegation mellan Yorkshire och Österbotten. Utbytet har sedan utvecklats vidare och det mest aktuella uttrycket för det är Interland, ett litterärt samarbetsprojekt mellan tre författare från Yorkshire och tre författare från Österbotten. Kath och jag är projektets kvinnliga deltagare.

På den vägen kom vi att mötas igen, då i september 2004 de engelska författarna, Steve Dearden, Adam Strickson och Kath McKay, besökte Österbotten och vi tillsammans genomförde fyra gemensamma uppläsningar på tre språk: engelska, svenska och finska. I den österbottniska gruppen har vi med, förutom Ralf Andtbacka och undertecknad, Marko Hautala, en ung finsk författare från Vasa med William Blake som specialitet. Under våra långa bilresor mellan Karleby, Seinäjoki och Vasa hann mycket stötas och blötas, både litterärt och personligt. I december blev det sedan vår tur att åka till Yorkshire, där vi under en intensiv vecka igen läste tillsammans i starkt varierade miljöer i Leeds, York och Sheffield, dessutom hann vi med en del sight-seeing. Yorkshire är ju Brontë-land. Och banden mellan gruppens medlemmar bekräftades och förstärktes.

Under veckan besökte jag den gamla spa-orten Harrogate tillsammans med Kath och vi hade kommit överens, att jag skulle intervjua henne under vår "session" i de nyrenoverade "Turkish Baths" där. Denna "hammam" från Victorias dagar visade sig vara en synnerligen skön upplevelse med eucalyptusbad, heta rum, iskalla duschar, men med påbjuden tystnad, så intervjun fick lämnas därhän. Kath har bland andra ting en passion för simning och simhallar, något som också avspeglas i hennes texter. För något år sedan genomförde hon ett litteraturprojekt där hon frekventerade Leeds alla aderton simhallar och skrev om sina upplevelser, ett av talrika "community writing"-projekt som är typiska på den litterära arenan i Yorkshire, Englands största region.

Kath är född i Liverpool och har skrivit sedan hon var barn. Hon studerade litteratur och engelska vid universitetet i Belfast under de "oroliga" åren och hon kom därifrån med starka intryck av miljön, litteraturen och språket där. Och en outrotlig kärlek till dikt och novell. Ändå debuterade hon med en roman "Waiting for the morning", som skildrar hennes uppväxt i en arbetarfamilj och som Women´s Press gav ut 1991. Diktboken "Anyone Left Standing" kom 1998 på Yorkshire-förlaget The Poetry Business. Men däremellan och hela tiden har hon publicerat dikter och noveller i litterära tidskrifter och en av hennes noveller "Bus" vann nyligen ett pris i en internationell novelltävling.

Hon har undervisat i "creative writing" både i London och vid universiteten i Leeds och Bradford, alltsedan hon 1987 avlagt en postgradual examen i ämnet med bl.a Buchi Emecheta (den nigerianska författarinnan) som lärare. Hon har arbetat mycket samhällstillvänt med skrivande bland olika marginaliserade grupper som "överlevare" från mentalvården, flyktingar och asylsökare.

De senaste åren har hon hållit universitetskurser i novellskrivande, men också kommit med som "mentor" i ett stort interkulturellt projekt som The British Council har initierat och som administreras via Lancaster University. Inom detta "Crossing borders" kan aspirerande skribenter från både Väst- och Östafrika få respons och vägledning "on line" för sitt skrivande av erfarna författare-mentorer från England, allt tack vare de möjligheter nätverk och e-post erbjuder. Kath har varit mentor sedan september 2003 och i mars i år blev hon sänd till Malawis huvudstad Lilongwe för ett skrivseminarium face-to-face.

Hon kom hem djupt imponerad av sina afrikanska studenters starka vilja att lära sig under ofta resursknappa villkor. Skakad var hon av den fattigsom hon såg där, men också av upptäckten hur svårt det var för hennes aspirerande författare att få tag på annan afrikansk litteratur; det är mycket lättare hemma i England. De som skriver engelska som andra, tredje eller tom fjärde språk "böjer" engelskan på nya kreativa och överraskande sätt och så berikas onekligen engelskan, säger hon.

En kvinna med många järn i elden det är hon. Bland annat har hon samarbetat med en bildkonstnär kring rätt så udda temata, just nu håller de på med ett projekt om TÄNDER. Tidigare har de gemensamt gett ut en bok om löss. Och efter Afrikaresan har hon fått blodad tand att fördjupa sig i både den skrivna afrikanska litteraturen och skrivandets villkor i dagens Afrika. Vi i väst är så individcentrerade i vårt skrivande, säger hon, jag känner lust att mera fokusera på ett "vi" i författarskapet. Men det är tankar i utveckling, tillägger hon, citera mig inte, vilket jag nu ändå gör.

Deltagarna i Interland-gruppen har också skrivit texter kring ett gemensamt tema, som efter lång diskussion blev "vatten": dels av den konkreta orsaken att det är vattnet som förenar våra två regioner både i förfluten tid och i dag men framför allt för att vatten ju är något grundläggande för oss alla med både mytiska, symboliska och i dag politiska laddningar. Texterna har redan publicerats on-line på Interlands webbplats: www.intland.net och till hösten 2006 publiceras de i bokform på tre språk på Poetry Business förlag.

Kaths andel i "Interland. Six Steps Under Water" är i diktform och rör sig på ett djupt personligt plan. Dikterna interfolieras med citat ur Kalevala, som gjort ett mycket starkt intryck på de engelska författarna i projektet. För snart två år sedan förlorade Kath sin mångåriga livskamrat Phil, med vilken hon har tre barn. Interland-projektet blev på ett sätt ett bearbetande i litterär form av förlusten och saknaden för henne. Phil kom från Australien och flera av dikterna rör sig därför i australiska landskap. Jag har översatt Kaths hela diktsvit för projektet och eftersom den som översätter verkligen måste "dyka ner" i texten, har jag börjat känna mig mycket hemmastadd i hennes lyriska idiom med dess både vardagliga och överraskande tonfall, dess ofta sträva humor och självironi som paras med en stramt behärskad sorg.

 

CARITA NYSTRÖM

 

 

Stella Maris

 

Mariastoden sträcker ut armarna över hamnen

där unga pojkar dyker i klart vatten

fläckat av dieseldroppar. Färjan skär igenom

 

The Narrows, släpper ner sidan när den närmar sig land.

Bilar startar. På Cuan Arms diskuterar två män i keps

Sean, som inte varit över

 

på tjugo år, men nyss kommit hem.

Het whiskey glider ner lätt i november

när havstjockan rullar in och det långa ropet

 

från livbåten bryter in i sömnen. Inspektörer

från England säger att båtfärgen är giftig

för fiskar. Svampgift sätter sig, djupt nere. Här norrut

 

är vi alltid utsatta för följder. Klara nätter

kan man se Vintergatan, och en galax av stjärnor;

Calisto och Cassiopeia. Hundstjärnan, Plogen

 

och vid St Brigids källa, trasor på hagtornsbuskar och alar

med nedskrivna önskningar. Kära Gud bota henne

Jesus uppfyll min önskan . I rösena döljer

stenar stalagmiter. Nitrater lakas ur i vatten-

cisternen. Fossiler på stranden.

upprivna stenar, människor mumlar böner,

säger det gick fort på slutet för henne, bäst var det.

 

 

Arbeta med metall

(Working metal)

 

Kunde lägga ut hennes knivar, gafflar och skedar

Från ena ändan av hennes hus till den andra.

 

Oanvända fiskknivar i blå sammmetsaskar

teskedar med murgröna slingrande längs skaften.

"Thomas Hinchcliffe - ´Bestickmästare´" sockerskedar,

enkla, solida köttknivar. Puddingskedar, soppskedar.

 

Gummiband från byxor hopsnurrade med andra band

till snören. Uppsprättade mattor snodda runt kort

under takstolarna på vinden.

 

Makramé-instruktioner. Klänningsmönster från fyrtitalet.

Knappar: fotbolls- snäck- fyra håls- två håls- blanka matta.

Varje brev jag sänt henne. En lista över bokstäver

i alfabetet jag kunde som femåring.

 

Hennes mormors klocka, hårborstar i silver.

Hennes mormors broscher.

 

Efter begravningen arbetar jag med metall

med Sam, en f.d. gruvarbetare, som lirkar fram påfågelägg

ur metallstrimlor så tunna att fogarna knappt syns.

 

I min döda mors hus, är min brors skjorta skrynklig.

Han köper ett stryköverdrag.

Öppnar en kökslåda. Sex stryköverdrag.

Nya. Oöppnade förpackningar.

 

Etikett för öar

(Island Etiquette)

 

Gå inte i vattnet vid gryning eller skymning

Hajar. Om natten krokodiler.

Rör alltid om vattenytan när du ska simma,

´Det är inte krokodilerna du ser som är problemet.

Det är de du inte ser.` Om fenor gör cirklar är hajar på hugget.

Bär alltid handskar när du jobbar i trädgården.

Giftspindelnät. Se upp med högt gräs. Dvärgpyton.

Sök genom sängen varje kväll efter ormar och ödlor.

Dra historier. "Den var så här stor. Hon sköt den".

"Han var rasande som en skuren orm." Var tacksam över fem-före-situationer.

Att nästa steg inte var ödesdigert. Frossa i drama, intriger,

repliker från favoritfilmer.

 

Att ro över grunden

(Rowing across shallows)

 

 

Du är mitt i simtagen, forsar fram och tillbaka

helt i en egen värld, oberörd av allt

utom av vattnet som då och då sköljer in i ögonskydden,

när nyheten drabbar dig. Anne är död, 41 år gammal.

Du simmar ändå och märker att du flyttar dig

från långsamma banan till mellanbanan

och även där simmar du förbi folk. Den långa glidningen före

döden. Under vattnet håller du andan, undrar hur det känns

att drunkna, kommer ihåg hur i Perfect Storm, det sägs, att allt

mulnar till och smärtan går över i overkligt mörker

då hjärnan stänger av, hur ett barn kan återupplivas

efter tretti eller fyrti minuter, två timmar. Du har läst om

Ryssland och frusna sjöar, tinade i går morse upp

din dotters vattenflaska som du fryst ner hela natten.

Då du äntligen slutat simma, är Anne ännu

någonstans i St Albans och kvar i biblioteket,

medan de dior av katolska helgon hon katalogiserade

ligger tysta. St Aidan rodde över grunden till Heliga Ön.

Böcker blir ännu stämplade, tidningar läggs undan.

Någon börjar tömma Annes datafiler. Biblioteket rungar

av tystnad, lukt av bränt gummi, när ett fluorescerande ljus

brinner ut. Därute, gäckar oss narcisser. Tiden.

 

Till Phil som har blivit ett träd

 

Jag ger dig mina frön Silvanus

Mina spädbarn

Blåklinten från min trädgård,

Akvilejan och vallmon,

Dammet i min Hoover,

Husets handlingar Silvanus

Röran under sängen, kontoutdragen,

Mynten i soffan

Fruktsalladen som gjorde sig själv på hemväg från affären

Mina ägg mina varma bruna ägg

Mina kyssar.

 

Fastän jag står i kanten av din äng

Kommer jag inte över den.

Wetherby, Thursby, Earlby, Naseby.

Där finns björkar som blommar.

Deras bark vitnar, Engani papyrus. Pappersbarksträdet

Uramerikaner paddlar över floder, faller över kanten till Kanada

 

En gång liftade du, pank, runt södra Australien.

Lastbilschauffören vägrade att ta dig med innan han kollat

om du hade pengar, gav dig sedan cokis efter cokis, iskalla.

 

Jag ger dig mina böcker Silvanus.

Träet till bordet vi gjorde av askträdet vi fällde.

Mitt skrivande, mina spindelord rafsade över handflatsstora häften.

Mina händer Silvanus.

Mina ben.

Mina muskler.

Mina ögon.

Jag kan inte släpa på i denna sörja för evigt Silvanus.

Ogräs måste rensas ut, frön sås.

Jag vill ligga i min säng, begrava mitt huvud.

Men se på klockan. Mina fötter blir leriga igen.

En underjordisk ström skall rinna upp.

Du skall ge mig din välsignelse.

 

¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤

(Översättning Carita Nyström)